Vi gjorde typ inget, vi kollade på några filmer, och myste.

-Du..? Började jag.

-Ja..??

-Tror du att Joline värkligen tog sitt liv? Eller var det någon som puttade henne? Eller halkade hon?? Sa jag och kände hur tårarna kom.

-Jag vet inte, älskling. Sa han och tog bort några tårar från min kind.

-Okeej. Sa jag bara.

Vi kollade på en film till jag var inte så konsentrerad, jag tänkte bara på Joline. Vad hade hänt? Hade hon värkligen tagit sitt liv? VARFÖR? Hon hade allt? Familj, vänner, kärlek, allt!

Alla frågor dödade mig innifrån.

-Kevin..? Sa jag.

-Ja, gumman?

-Jag vill veta!

-Vaddå?

-Om hon tog sitt liv.

-Ja.

-VA?

-Ja, Sofi, hon tog sitt liv. Det sista viskade han framm.

-VA?

-Ja..

-MEN DU SA JU ATT DU INTE VISSTE! Skrek jag.

-Jag vet, men jag vet att du skulle bli mera ledsen och jag klarar inte det, poisen hade hittat en lapp, där det stog en massa saker.

Tårarna rann som aldrig förr.

-Varför? Fick jag framm.

-Ingen vet.

Kevin drog in mig i hans famn och där satt jag o grät. Joline var min bästavän, finnf inte hon vill inte jag finnas.

Jag vill inte leva ett liv utan Joline. FAN! Varför? Varför? VARFÖR?!?!

-Älskling! Sa Kevin medans han strök mig över ryggen och gråt han med.

-Jag vill inte leva mitt liv utan Joline! Fick jag framm.

-Sofi! Gör inget dummt !

-Men jag vill inte!

Han sa inget, han strök mig bara över ryggen.

Det gick inte lång tid innan jag föll i en djup sömn.

Jag vaknade med Kevins arm runt min midja, jag hörde hans tunga andetag. Han sov fortfarande.

---------------------------------

Såå, det kom ett! Inte så bra, och inte långt, men jaja, det är ett kapitel!

Linn&Tess :)

Efter "bråket" med Kevin, gick jag upp till Emils rum. Han var inte där. Så jag la mig i sängen. Jag hade ont i hvudet. sen somnade jag. När jag vaknade kollade jag på min mobil. 08.46 Oj! Jag låg kvar i sängen och undrade var jag var någanstans. Sen kom minnet tillbaka. Joline, var död. Borta, helt enkelt. Jag satt mig upp i sängen, när jag fick ett sms.

Kevin<3: Förlåt, för igår!!! Jag fick en lite shock när jag hörde att Joline var död. Jag menade inte det jag gjorde! Snälla förlåt mig!<333

Jag: Jag förlåter dig, gubben!<3 Men lova att aldrig göra om det? :/

Kevin: Jag lovar!<3 Kommer du över till mig? Jag gick hem igår kväll.

Jag: Aa, jag kommer <3

Jag gick ner för trappen och såg ingen. Inte ens Emil. Jag tog på mig skorna snabbt och tog min jacka. Jag öppnade dörren och gick snabbt ut. Jag började gå mot Kevins hus. När jag kom fram stog Kevin vid dörröppningen.

-Hej älskling! Sa han och kramade mig.

-Hej! Sa jag och kramade han tillbaka.

Vi gick in. Han började gå upp för trappan. Jag följde efter han. Han satte sig på sin säng. Jag satte mig bredvid honom.

Nu kände jag mig hel igen. Även för det han gjorde mot mig, visste jag att det var det ända att förlåta honom. Jag hoppas bara att jag ska kunna lita på han i fortsättningen. Kul, jag har blivigt slagen av Emil och Kevin. Vad händer här näst...?

-------------------------------------

As korta kapitel på sistone. Men hoppas det är okej. Jag lovar att skriva längre i fortsättningen. =D

LOVE LOVE

Linn&Tess :)

Ingen hade sätt Joline. Vi hade ringt polisen. Vi alla var oroliga...

Kevin och jag gick till skolan. Hand i hand såklart. Vi sa ingeting. Jag tror han var orolig för Joline. Jag kan ju inte säga själv att jag inte är orolig.

-Vi kommer hitta henne. Sa jag och kramade hans hand lite hårdare.

-Tror du?

-Såklart!

-Okej.

I skolan träffade vi Emil.

-Tja! Sa han.

-Hej! Sa Kevin och jag i kör.

-Hört någonting om Joline. Frågade Kevin.

-Nej. Sa han och lät konstig i rösten.

-Har det hänt något? Frågade jag.

-Jag är orolig. Sa han och brast ut i gråt.

-Vi är också oroliga. Mend et hjälper inte av att gråta. Sa Kevin och la sin hand på Emils axel.

Emil torkade bort tårarna.

-Du har rätt. Sa han.

Vi gick till våra skåp och tog fram matten. Skolan rullade på som vanligt. Vi pratade inte någe mer om Joline. Efter skolan gick vi hem till Emil.

Kevin och jag håll varandra i handen.. Emil gick på våran höger sida. När vi var framme vid hans hus släppte Kevin taget om min hand och kysste mig på munnen.

-Inget hångel nu! Sa Emil och log.

-Haha, kuligt. Brar för att du inte har någon brud. Sa Kevin.

-Jag klarar mig utan en "brud". Sa han och öppnade dörren.

-Kärleksparet först. Fortsatte han.

-Haha! Skrattade vi och gick in.

Vi kollade på tv, klockan var ungefär 7 när Emils mobil ringde.Han gick ut i köket och pratade lågt´, så vi hörde inte vad han sa. Men efter en stund kom han tillbaka, han grät.

-Hon är död.. Sa han bara.

--------------------------------------------

Spännande =O Ganska kort kapitel. Hoppas ni gillar novellen hitlils. =D

LOVE LOVE

Linn&Tess :)

Sofis POV!

Ingen hade sätt Joline. På morgonen skickade jag ett sms till henne. Jag var ju hemma hos Kevin men, jag tyckte ändå att Joline kunde gå med oss till skolan. Men jag fick ingen svar. Jag ringde till henne fler gånger, inget svar då heller. Jag belv orolig, och tänkte att min mobil kanske var lite knäpp, jag sa till Kevin att ringa henne, men inget svar då heller. Hon kanske hade slut på btter,  sa Kevin. Kanske svarade jag han. Vi gick till skolan, med en liten oro i magen. Hoppas inget hänt henne. Vi såg henne inte i skolan. Emil hade inte heller sätt henne. Emil ringde på hennes hemtelefon nummer. Hennes pappa svarade och han blev förvånad att hon inte hade varit i skolan, och att vi inte hade sätt henne. För igår kväll sa hon att hon skulle sova över hos Emil. Men Joline hde inte varit hos Emil. Emil la på och såg förvånad ut. Varför hade hon sagt att hon skulle sova över hos? Sa Emil. Vet inte. Svarade jag och Kevin han. Konstigt. Vart var hon? Vi måste leta efter henne. Sa jag och sa att Kevin och jag går och leter i parken, så går Emil och letar vid stranden. Vi skildes (?) åt. Kevin och jag hittade inga spår av Joline. Vi gick hem, det hade börjt blivigt mörkt. Emil hade inte hittat henne heller. Vi ringer polisen. Sa jag och drog upp min iPhone. Nej, vi gör det i morgon om vi inte hittar henne. Sa Emil.

-----------------------------

Ganska kort och så. Men datorn är jätte seg. Strunt i stav fel eller någon saknad bokstav.

Love Love

Linn&Tess :)

Joline´s Pov

Klockan var 22.05 Jag tog på mig mina jeans, tröjan som jag hade på mig igår. Tog en buss till tågstation. På tågstation var det massor av folk, från skrikande barn till gamla tanter. Jag stog alldeles själv på perongen, i regnet. Tåget kom och alla gick på. Jag kunde inte gå på. Hur mycket jag än ville, så stog jag som fast klistrad i backen. Skulle jag gå på? Åka ifrån alla? Någonsans? Köpenhamn? Jag vet inte ens var tåget skulle åka. Jag ville bara bort ett tag. Kanske aldrig komma tillbaka? Lämna Emil, Kevin och Sofi. Jag andades djupt och gick på tåget. Satte mig på en ledig plats och tittade ut genom fönstret. Regnet smattrade mot fönstret. En kille kom och ville ha biljetterna. "Jag har ingen biljett." Sa jag bara till han. Utan att titta på honom. Min blick var på fönstret hela tiden.  "Då åste jag be dig att gå av". Var det meningen? Att jag inte skulle åka med tåget? Jag tog mina grejer och gick av tåget. Och tåget åkte. Jag satte mig på en bänk. Mitt hår blev blött i det kalla regnet.. En kille i min ålder, satte sig bedvid mig. Ganska nära. det var mörkt. Och lampan ovanför mig lyste svagt. Jag vände inte på huvudet för att se vem det var. Jag ville inte veta. Vi satt där i regnet, länge. Tills jag reste på mig och gick där ifrån. Vet inte vart..? 

-------------------------------------------

Skumt kapitel. Haha, men asså hann inte skriva så mycket mer. =D Kommer kanske ett till idag...

LOVE LOVE

Linn&Tess :)

Det är underbart att vara tillsammans med Kevin, min första kille!! Jippie!

Jag hade varit hos Emil hela dagen, jag kom hem sent på kvällen, så när jag kom hem låg pappa och sov. Jag får väl gå till någon kompis eller min " kille" ganska tidigt på morgonen, så han inte skulle hinna se mig...

Det var måndag, men det var "röd dag" så vi var lediga från skolan. Jag skulle sova över hos Kevin, vi skulle vara helt ensama (?) för hans lillebror skulle vara hos en kompis och hans förläldrar skulle ut och festa, och sen sova över på hotel. 

Klockan är 08.37 och jag började gå till Kevin. Jag var trött och mina steg var sega. Det tog extra lång tid att gå eftersom jag gick så sakta. Men till slut var jag framme. Jag öppnade dörren eftersom jag visste att hans föräldrar inte var hemma,

-Hej älskling! Sa Kevin och pussade mig på munnen.

-Hej gubben! Sa jag och besvarade kyssen.

Jag kasstade av mig skorna och gick längre in i huset.

-Vad ska vi göra? Sa han och log mot mig.

-Vet inte.. Sa jag fundersamt.

-Sak vi baka? Sa han och log seriöst.

-Hahaha! Det gjorde man ju när man var sju år. Sa jag och garavde.

-Hahaha! Spelar roll. Ska vi det? Frågade han.

-Om du vill. Sa jag och fnissade.

-Då tycker jag att vi ska göra det.

Vi gick in i köket.

-Nu har vi kommit till det svåraste. Sa Kevin. "Vad ska vi baka?"

-Hm..?

-Hm..? Härmade han mig.

-Vi gör en kladdkaka. Sa jag och log.

-Okej!

Vi tog framm ingridienserna (?) och började blanda ihop dom. När själva "degen" var färdig stoppade Kevin ner sitt pek finger och smakade.

-Mmm..! Sa han. Riktigt gott! Fortsatte han. Han tog ner fingret igen.

-Vill du smaka? Sa han.

-Okej! Sa jag och han tog fingret på min kind, så jag blev alldeles kladdig.

-Oj! Jag missade din mun. Sa han och skattade. Jag stoppade ner mitt finger och kletade in smeten det i hans ansikte. Vi hållde på sådär och tillslut var smaten slut.

-Hahaha! Det blev mycket smet till kladdkakan! Sa jag och skrattade.

-Aa, väldigt mycket.

Vi stuntade i att diska, och gick till toaletten och skölde (?) av ansiktet i handfatet. Sen gick vi upp på hans rum. Jag satte mig på hans säng och han satte sig mitt i mot mig.

-Du har lite smet på läppen! Sa han och kysste mig på munnen. Borta! Fortsatte han.

-Hahaha!

Kevins POV!

Jag tittade på henne och såg att hon blev allvarlig i minen.

-Vad är det? Sa jag.

-Inget. Sa hon snabbt och log.

-Sofi? Sa jag.

-Aa.

-Vad är det? Sa jag.

-Inget.

-Berätta.

-Inget. Sa hon.

-Okeej.. Men jag vet att det är något, men du måste inte säga det nu.

-Mm.

Jag kysste henne på munnen länge. Hon besvarade kyssen.

-Ska vi kollapå film? Sa hon.

-Okej!

Vi gick ner till vardagsrummet. Vi satte på en drama film. Ganska bra. Sofi låg lutande mot mig hela filmen och kysste mig ibland. Filmen var slut och jag gäspade lite.

-Jag är trött, kan vi gå och lägga oss? Sa hon.

-Okej!

Vi gick upp igen till mitt rum. Hon tog av sig byxorna och t-shirten (?). Och tog på sig en ganska stor tröja som slutade under rumpan. Hon tittade på mig och började skratta!

-Haha! Vad stirrar du på? Sa hon och fortsatte skratta.

-Dig, såklart! Jag gick framm till henne och kysste henne.

*Nästa dag*

-GodMorgon sweetie! Viskade jag i Sofis öra och hon vaknade.

Hon svarade genom att pressa sina läppar mot mina.

-Kom och lägg dig! Sa Sofi och flyttade sig lite. Jag la mig predvid henne och vi kramades. Vi kysstes flera gånger utan att släppa taget om varandra.

-Jag älskar dig! Sa hon och kysste mig på munnen. Jag hann inte svara, jag var så upptagen med att kyssa henne. Sen raste jag mig upp ur sängen.

-Vad är det? Sa hon och kollade på mig. Vill du inte mer? Sa hon.

-Joo! Men inte nu. Jag är utsvulten.

-Okej, jag blev lite orolig! Sa hon bara och reste sig upp också och ställde sig framför mig och kysste mig.

Vi gick ner och åt frukost, eller jag åt frukost. Sofi åt ingenting. Det ända hon gjorde var att titta på mig, med sina underbara blå ögon.

-Ska du inte äta? Frågade jag henne.

-Nej! Är inte så hungrig.

-Okej. Sa jag och log åt henne.

När jag hade ätit upp, gick vi ut i vardagsrummet och jag satte på tv:enutan att vi tittade på den. Vi tittade bara på varandra, och kysstes såklart...

---------------------------------------

Lite längre kapitel

LOVE LOVE

Linn&Tess :)

Jag hade blåmärken lite överallt av Emils slag. Jag hade några i ansiktet, men dom täckte jag bara över med lite smink, fast det såg lite konstigt ut. Men det skulle se konstigare ut om jag hade blåmärken i ansiktet, och då skulle alla ställa massa frågor, det orkade jag inte med helt enkelt.

Lördag

Äntligen var det lördag! Emil, Kevin, Joline och jag ska bada i det nya badhuset i stan några kilometer bort, Jolines pappa skulle köra oss. Jag har redan packat väskan, även fast det var en halv timme kvar tills vi skulle åka. Jag hade tagit den snyggaste bikinin jag hade för Kevin skulle ju vara med. Jag hade tankarna på Kevin när jag fick ett sms.

Kevin

Jag hade skrivigt Kevin med ett hjärta för det gulliga han sa om mig, och såklart också för jag hade lite känslor för han.

Kevin: Hej!

Jag: HejHej!

Kevin: Vad gör du??

Jag: Inget speciellt, sjdå?

Kevin: Tänker på dig

Jag: Awww

Kevin: Ska bli kul att bada! :)

Jag: Japp!

Kevin: :)

Jag: :)

Kevin: Vad gör du nu då?

Jag: Haha! Fortfarande ingenting.

Kevin: Hehe ;) Ses!

Jag: Aa, Hejdå!

Kevin: Hejdå!

Det var en kvart kvar tills Joline skulle hämta mig. Jag tog fram en bok och började läsa. Jag var helt inslukad i boken, då jag hörde en bil tuta utanför. Det var Joline. Jag kasstade ifrån mig boken och tog min väska och sprang ner för trappen, in i hallen och tog på mig skorna och min jacka.

-JAG ÅKER NU!! Skrek jag till pappa.

-BRYR MIG INTE! Skrek pappa tillbaka.

Jag tog det inte så hårt, utan öppnade dörren och hoppade in i bilen. Emil och Kevin satt i baksätet och Joline där fram.

-Tja! Sa Emil och Kevin.

-Hej! Sa jag tillbaka.

-Hur mår du? Frågade Joline där framm.

-Bra! Sa jag och log. Du då? Frågade jag.

-Super! Sa hon.

Vi åkte under tystnad, förutom radion som var på.

Vi gick framm till kassan och betalade. Joline och jag gick in i tjejernas omklädnings rum och Emil och Kevin till killarnas förstårs(?). Jag tog på mig bikinin och Joline samma sak. Sen gick vi ut. Bassängerna var riktigt stor, och det fanns ett "äventyrs avdelning".

Kevins POV!

Joline och Sofi kom ut ur omklädnings rummet. Sofis tittade sig runt tills hon såg oss. Hon puttade till Joline och pekade åt vårat håll. Dom började gå mot oss, och jag tittade bara på Sofi.

-Haha! Vad stirrar du på? Sa Sofi och skrattade.

-Inget. Sa jag och tittade ner i backen och kännde att det hettade kring mina kinder.

-Okej! Sa hon och fnissade till.

-Varför står vi här för? Sa Emil. NU BADAR VI!! Ropade han och sprang mot den närmsta bassängen. Vi andra sprang efter.

Sofis POV!

Vi badade länge och hade jätte kul. Jag fick en lite kalsup (?) och gick upp ur vattnet och virade (?) en handuk om min kropp. Sen satte jag mig på en plaststol (?) som stod lite längre bort. Sen kom tankarna...

Undra vad jag skulle göra om jag inte hade bytt skola. Säkert sitta på mitt rum och göra läxor, sitta vid datorn, eller något annat tråkigt. Men nu gjorde jag inte det. Jag var här. Med Joline, Kevin och Emil. Tänk vilket tur jag har. Att dom valde att vara med mig. Undra om dom skulle vara med mig, om de visste att jag var mobbad i den andra skolan?

Jag satt i mina tankar och märkte inte att Emil hade kommit framm och sattit sig på en stol bredvid mig.

-Är det blåmärkerna från mig? Sa  han tyst och tittade ner i marken.

-Mm.. Sa jag tyst.

-Förlåt igen! Sa han med lite högra röst och tittae på mig. Han tog upp sin hand och la den på min axel.

-Det gör inget! Sa jag och tog bort hans hand och la den i hans knä.

-Säkert? Sa han.

-Jaa! Du visste inte. Och vi har pratat om det här. Sa jag och tog av mig handuken och gick ner mot vattnet igen. Han följde efter mig.

Vi badade tills badhuset stängde. Men Jolines pappa skulle inte komma förän om en timma.

-Vad ska vi göra? Det är mer en än timma kvar tills din pappa kommer. Sa Kevin.

-När vi ändå är här i stan, kan vi lika gärna... SHOPPA!! Skrek Joline och flinade.

Alla började skratta. När skrattatacken (?) var över sa Emil.

-Om brudarna vill det är det okej för mig.

-Okej för mig. Sa Kevin instämmande.

Vi givk och shoppade, Joline köpte skit mycket. Jag hade inte så mycket pengar men fick ihop till en snygg tröja oc ett par jeans. Killarna hade inte pengar. Sen åkte vi hem när Jolines pappa kom.

-Har ni haft kul? Frågade Petter (Jolines pappa alltså).

-Skit kul! Svarade Emil.

-Instämmer! Sa Kevin.

-Och du, Sofi? Frågade Petter.

-Det var kul! Sa jag och log.

-Bara ett kul? Sa Emil och kollade förvånat på mig.

-Hahaha! Skit kul. Sa jag.

-Bättre! Sa han och såg nöjd ut.

-----------------------------------------------

Inte så långt , men har inte så mycket ideér. Men hoppas ni gillade kapitlet. Nu sitter jag och mumsar i mig glass! ;)

Love Love

Linn&Tess :)

Jolines POV!

Jag fattar inte att hon kunde göra så mot Kevin. Om hon slagit honom eller sparkar eller vad hon nu gjort, så var det någe jag aldrig trode att hon kunde göra. Jag trode värkligen hon var våran vän.

Emil och Sofi stog o skrek på varandra ett tag, men jag kollade mest på Kevin. När jag vände blicken mot Emil och Sofi igen så stog han o slog och sparkade henne. Är han dum i huvudet?

-EMIL! DIN IDIOT DU KAN JU INTE SLÅ HENNE!!!! Skrek jag o drog i hans arm, tills han gick till andra sidan av rummet.

-SOFI!!! SOFI!!! SOFI!!!!!!!!!. Jag skrek hennes namn flera gånger men hon reagerade inte.

-SOFI!!!. Skrek jag igen. Men ingen reaktion. Jag kände hur tårarna började rinna.

Ja! Det var dumt o korkat av henne o göra så mot Kevin, men Emil kan ju inte "misshandla" henne.

Jag satt o stirrade på Sofi hela tiden.

-Vad har hänt???? Jag vände mig om och såg en förvirrad Kevin stå o stirra på Sofi.

-Emil. Sa jag bara mellan tårarna.

-Varför?? Sa han, och började gråta han med.

-För vad hon gjorde mot dig! Sa jag.

-VA? Hon har inte gjort mig någe! DET KALLAS BLODTRYCKS FALL!!!!!!!!!!. Skrek han åt mig.

-Va? Orden kom bara som en viskning.

FAN. Emil har salgit ner Sofi helt utan andledning, Sofi hade inte ens rört Kevin.

-Vart är Emil nu?? Frågade jag.

-Han gick hem. Men jag går och ringer han nu. Sa han, innan han gick ner.

-Joline...

Jag vände mig om och såg att Sofi "vaknat".

-Sofi! Jag kramade henne länge, innan jag hjälpte henne att resa sig. Vi satte oss ner på sängen och jag kollade länge på Sofi, och man såg hur ont hon hade.

-Förlåt! Sa jag, allt jag hoppades på nu, var att hon skulle förlåta mig. Jag förstår henne fullt ut om hon hatar mig, för jag var en IDIOT.

-Det är inte dit fel. Sa hon och försökte le, men det blev mer som en grimas.

-Jo! Jag skulle sakt år Emil, och jag skulle tro dig, du har inte gjort någe ju. Sa jag o tittade länge på henne.

Hennes telefon ringde och hon svarade.

-Hallå? Ja. Mm... okej, ja...  okej, kommer om 20. aa hejdå.

-Hm.. Jag måste hem, men vi ses i morgon?? Sa hon och tittade på mig.

-Ja! Absolut! Du åker buss va?

-Japp! Ses i morgon!

Vi kramade varandra innan hon gick ner och drog hem till sig. Jag tänkte en stund innan jag bestämnde mig för att dra hem jag med.

Emils POV!

Jävla idiot. Hur fan kunde hon göra så mot Kevin.

Hon förkönade varje slag hon fick, hoppas hon dör.

Joline drog bort mig, jag satte mig på sängen men orkade inte se Sofis fula annsikte så jag drog hem.

-HALLÅ! Skrek jag, jag hade ingen aning om någon var hemma.

-Hallå? Sa mamma ochkom ut i hallen.

-Hej. Sa jag och log.

-Hej på dig. Vet du hur mycket klockan är ??

-Hm.. hehe, jag ska nog gå o lägga mig nu. Sa jag bara innan jag sprang upp till mitt rum.

Jag somnade efter ca 10 minuter.

Jag vaknade av mitt alarm, jag stängde snabbt av det och somnade om.

-Du måste gu upp nu Emil. Vi ska äta frukost. Sa Lina och tittade på mig med sitt söta leende på läpparna.

-Okej. Sa jag o ruffsade henne lite i håret.

Jag hade värkligen världens sötaste o snällaste lillasyster.

Jag gjorde mig i ordning och gick ner. Jag kolalde på klockan och såg att bussen kommer om 5 minuter. Jag tog med mig ett äpple i farten, sedan drog jag ner till bussen.

-------------------------------------

Kort vi vet. Men vi måste dra NU!

Ska på träning, kanske kommer ett till sen ikväll!

LOVE LOVE

Linn&Tess