Ingen hade sätt Joline. Vi hade ringt polisen. Vi alla var oroliga...

Kevin och jag gick till skolan. Hand i hand såklart. Vi sa ingeting. Jag tror han var orolig för Joline. Jag kan ju inte säga själv att jag inte är orolig.

-Vi kommer hitta henne. Sa jag och kramade hans hand lite hårdare.

-Tror du?

-Såklart!

-Okej.

I skolan träffade vi Emil.

-Tja! Sa han.

-Hej! Sa Kevin och jag i kör.

-Hört någonting om Joline. Frågade Kevin.

-Nej. Sa han och lät konstig i rösten.

-Har det hänt något? Frågade jag.

-Jag är orolig. Sa han och brast ut i gråt.

-Vi är också oroliga. Mend et hjälper inte av att gråta. Sa Kevin och la sin hand på Emils axel.

Emil torkade bort tårarna.

-Du har rätt. Sa han.

Vi gick till våra skåp och tog fram matten. Skolan rullade på som vanligt. Vi pratade inte någe mer om Joline. Efter skolan gick vi hem till Emil.

Kevin och jag håll varandra i handen.. Emil gick på våran höger sida. När vi var framme vid hans hus släppte Kevin taget om min hand och kysste mig på munnen.

-Inget hångel nu! Sa Emil och log.

-Haha, kuligt. Brar för att du inte har någon brud. Sa Kevin.

-Jag klarar mig utan en "brud". Sa han och öppnade dörren.

-Kärleksparet först. Fortsatte han.

-Haha! Skrattade vi och gick in.

Vi kollade på tv, klockan var ungefär 7 när Emils mobil ringde.Han gick ut i köket och pratade lågt´, så vi hörde inte vad han sa. Men efter en stund kom han tillbaka, han grät.

-Hon är död.. Sa han bara.

--------------------------------------------

Spännande =O Ganska kort kapitel. Hoppas ni gillar novellen hitlils. =D

LOVE LOVE

Linn&Tess :)