-Död? Vad pratar du om? Sa jag förvirrat. Det tog en stund innan Emil svarade.

-Joline...är..död! Fick han fram tillslut.

-Nej! Hon kan inte vara död. Sa jag.

-Joo.. Sa han, och grät ännu mera.

-Hur då? Sa Kevin.

-Polisen..hittade henne på...tågrelslet.

-Va? Sa jag.

-Hon är död, Sofi!!!! Skrek han.

-Nej! Det är inte sant. Det får inte vara sant.

-Sofi, jag tror att Emil talar sanning. Vi har inte sät henne på några dagar, och polisen måste vi tro på. Jag brast ut gråt. Kevin kramade om mig. Sen somnade jag i hans famn. När jag vaknade hållde Kevin om mig fortfarande. Konstigt någ så grät inte Kevin.

-Varför gråter du inte? Sa jag förvirrat.

-Ingen mening. Sa han bara.

-Vaddå ingen mening?

-Hon vara bara ivägen.

-VA FAN SÄGER DU?? IVÄGEN FÖR VAD? VAR ÄR EMIL?? Skrek jag, när jag märkte att Emil inte var i rummet.

-Joline var ivägen för våran kärlek. Sa han och försökte kyssa m. Jag puttade bort honom.

-VÅRAN KÄRLEK? ÄR DU DUM I HUVUDET?? Skrek jag till han. Han smakte mig på kinden. Han försökte kyssa mig igen. Jag slog till honom på kinden. Jag såg hur ilskan steg i hans ögon.

-DU GJORDE INTE DET DÄR!!! Skrek han åt mig. Han lugnade ner rösten och fortsatte. Han smekte mig igen på samma kind. Om vi kysser varandra och har det bättre med våran kärlek, nu när Joline inte kan störa. Så glömmer jag att du slog mig, och jag gör dig inte illa. Jag hade ingen lust med att bli slagen, och inte av min pojkvän heller.

-Okej . Sa jag och han kysste mig.

-Duktig tjej. Sa han och kysste mig igen.

-Du har förändrats. Sa jag tyst.

-Vad sa du? Sa han och tittade argt på mig.

-Inget. sa jag tystaare än förra gången.

-Jag var varnat dig. Frästa han åt mig.Och tog upp handen och slog till mig i huvudet. Smärtan steg i mitt huvud.

-Lägg av och jag slår dig inte mera. Sa han. Jag svarade inte utan kollade bara bort.

-Titta på mig när jag pratar. Sa han argt.

Jag tittade på honom. Och han kysste mig.

--------------------------------

LOVE LOVE

Linn&Tess :)